Glukostransportören

Glukostransportören är ett membranprotein som möjliggör transport av glukos över cellmembranet. De flesta transportörer verkar genom faciliterad diffusion, vilket innebär att glukos färdas passivt längs sin koncentrationsgradient utan direkt energitillförsel. De två huvudsakliga familjerna bakom glukostransporten är GLUT/SLC2 och SGLT/SLC5.

GLUT-familjen består av flera isoformer (ofta betecknade GLUT1–GLUT14). Dessa proteiner har vanligtvis 12 transmembrana helicer och fungerar som uniporter som frigör glukos när gradienten ändras. Vävnadsspecifik expression varierar: GLUT1 är allmänt uttryckt och viktig i blod-brain-barriären; GLUT2 finns i lever, njurar, tarmen och pankreas; GLUT3 dominerar i neuroner; GLUT4 lagras intracellulärt i fettväv och skelettmuskulatur och är insulinreglerad; GLUT5 transporterar främst fruktos.

SGLT-familjen består av natriumglukostransportörer (SGLT1, SGLT2 med flera). De medverkar i aktiv transport av glukos mot sin gradient genom cotransport med natrium. SGLT1 finns främst i tunntarmens epitel och SGLT2 i njurarnas proximala tubuli. Dessa transporter använder Na+/K+-ATPasens gradient och bidrar till glukosåterabsorption i kroppen. Läkemedel som SGLT2-hämmare används vid typ 2-diabetes för att minska glukosutsöndringen i njuren.

Reglering och klinisk betydelse: GLUT4 translokeras till plasmamembranet i fettväv och skelettmuskulatur som svar på insulin; GLUT1 är mer konstitutivt uttryckt och regleras av faktorer som hypoxi. Förändrat uttryck av glukostransportörer är kopplat till bland annat cancer och olika sällsynta metaboliska sjukdomar. SGLT-hämmare utgör en viktig behandlingsgrupp vid typ 2-diabetes.