Glukoslösningar

Glukoslösningar är sterila vattenlösningar som innehåller glukos (dextros). Vanligtvis används D-formigt glukos, ofta i form av glukosmonohydrat, och lösningarna tillverkas i olika koncentrationer som anges i procent (t.ex. 5 %, 10 %, 20 %; ibland högre som 40 %). Olika koncentrationer används för olika kliniska ändamål och lösningarnas osmolalitet varierar därefter. En 5 % dextroslösning är i huvudsak isoton vid infusion, men glukosen metaboliseras snabbt och lösningen blir i praktiken vatten. Högre koncentrationer är hypertona och kräver lämplig venåtkomst.

Användning av glukoslösningar sker främst intravenöst för hydrering och energitillförsel. De används som vätskebalansstöd, för att återställa blodglukos vid hypoglykemiska tillstånd och som komponent i total parenteral nutrition (TPN). Glukoslösningar fungerar också som bärare för läkemedel och som kaloririkt vätskealternativ när enteral näring inte är möjlig.

Säkerhet och hantering av glukoslösningar kräver övervakning av blodglukos, vätskebalans och elektrolyter, särskilt vid högre koncentrationer eller vid patienter med diabetes eller njur-/hjärtproblem. Högkoncentrerade lösningar kan irritera venen och kräva central venåtkomst. Lösningar ska hanteras aseptiskt och följa lokala riktlinjer; öppnade förpackningar används enligt tillverkarens anvisningar. Förvaringen följer specifikationerna på produkten.

Tillverkning och lagring av glukoslösningar sker industriellt genom hydrolys av stärkelse eller av glukosbaserade råvaror, följt av sterilfiltrering eller autoklavering. Förpackningar märks med koncentration och osmolalitet och produkterna lagras enligt angivna villkor, vanligtvis med hänsyn till temperaturkrav och hållbarhet.