Generaliserbarhet

Generaliserbarhet, eller extern validitet, är inom forskning den grad i vilken resultaten från en studie kan tillämpas på en bredare population eller i olika sammanhang. Den motsvarar hur väl fynden kan överföras utanför den specifika studiemiljön, tidpunkten och urvalsramen. Inom kvalitativ forskning talar man ofta om transferbarhet och betonar läsarens möjlighet att bedöma relevans utifrån en detaljerad beskrivning, medan kvantitativ forskning ofta fokuserar på extern validitet och generaliserbarhet genom statistiska mått.

Faktorer som påverkar generaliserbarhet inkluderar hur representativt urvalet är för populationen, hur studien har designats (slumpmässigt urval, stratifiering, randomisering), antalet och variationen hos deltagare samt om miljön och tiden speglar verkliga förhållanden. Även mätinstrumentens validitet och hur väl studien kontrollerar confounding påverkar hur väl resultaten kan generaliseras.

Hot mot generaliserbarhet inkluderar urvals- och icke-responsbias, mätfel, överföringsfel mellan kontexter samt fenomen som endast uppstår i studiens särskilda omständigheter (Hawthorne-effekten, placeboeffekter). Resultat bör tolkas med hänsyn till kontext och effektstorlek; extrapolering till andra grupper bör göras försiktigt.

För att stärka generaliserbarheten används metoder som bredare och mer representativa urval, flera studiedesigner och replikerade studier, meta-analyser och transparens i protokoll och analysplaner. Inom kvalitativ forskning kan rik beskrivning av sammanhang och urval hjälpa läsaren att bedöma överförbarhet till egna sammanhang.