Gallgångssystemet

Gallgångssystemet är nätverket av gallgångar som transporterar galla från levern och gallblåsan till tunntarmen. Systemet består av intrahepatiska gallgångar som förenas till vänster och höger hepatic duct, vilka bildar ductus hepaticus communis. Denna möter ductus cysticus från gallblåsan och bildar ductus choledochus, den gemensamma gallgången. Den passerar nära pankreas och tömmer i duodenum via ampulla Vater, där Oddis sfinkter reglerar flödet. Gallblåsan lagrar och koncentrerar galla och utsöndrar den genom cystisk ducten när måltiderna kommer.

Anatomi i korthet: intrahepatiska gallgångar byggs upp till vänster och höger hepatic duct, som sammanfogas till ductus hepaticus communis. Den gemensamma gallgången bildas när denna möter cystisk duct och fortsätter som ductus choledochus till duodenum via duodenumens största papill (ampulla Vater). Flödet regleras av sphinkter och hormoner som stimulerar gallblåsan vid måltid.

Funktion och reglering: levern producerar galla kontinuerligt, den lagras och koncentreras i gallblåsan och frisätts vid måltid via cystisk gång till den gemensamma gallgången och vidare till tunntarmen. Gallan hjälper till emulgering av fett och fettspjälkning, och frisättningen styrs av hormoner som cholecystokinin.

Klinisk betydelse: vanliga tillstånd inkluderar gallsten som kan blockera cystisk gång eller den gemensamma gallgången, vilket kan orsaka gallstenskolik, cholecystit eller obstructiv gulsot. Skador på gallgångarna kan uppstå vid kirurgi, exempelvis cholecystektomi, eller vid inflammatoriska tillstånd som cholangit. Variationer i anatomin förekommer hos vissa individer.

Utveckling och variation: gallgångssystemet bildas under embryologisk utveckling från ductus hepaticus och gallblåsan, med möjliga anatomiska variationer som aberranta eller extra gallgångar.