GNSSsatellitkonstellationer

GNSS-satellitkonstellationer är system som ger global eller regional positionsbestämning, navigering och tidsbestämning genom radiotillgång till signaler från flera satelliter samtidigt. En konstellation består av ett antal satelliter i banor runt jorden samt mark- och kontrollinfrastruktur som gör det möjligt att beräkna användarens position genom att kombinera signaler från flera satelliter.

De fyra globala GNSS-konstellationerna är GPS (USA), GLONASS (Ryssland), Galileo (EU) och BeiDou (Kina). Regionala eller kompletterande system inkluderar Indiens NAVIC (IRNSS) och Japans QZSS. Dessa system kompletterar eller ersätter varandra för att öka tillgänglighet och noggrannhet i olika regioner och för olika tjänstenivåer.

Satelliterna i globala konstellationer kretsar oftast i medelhöga jordbanor. Exakt banhöjd och konfiguration varierar mellan systemen: GPS cirka 20 200 km i MEO, Galileo omkring 23 000 km, GLONASS cirka 19 000 km. BeiDou använder en kombination av MEO-, GEO- och IGSO-banor. Signaler sänds i olika frekvenser i L-bandet och används av civila och militära mottagare, med olika tjänstenivåer såsom öppna tjänster och förstärkta säkerhetstjänster.

Moderna GNSS-mottagare används ofta i multi-konstellationssystem, vilket ökar tillgänglighet, robusthet och noggrannhet. Augmentationssystem som SBAS (WAAS, EGNOS, MSAS, GAGAN) och förstärkta positioning- och tidsfunktioner används för att förbättra noggrannheten och tillförlitligheten i olika användningsområden.