Försvarsmolekyler

Försvarsmolekyler är molekyler som deltar i kroppens försvar mot patogener som bakterier, virus, svamp och parasiter. Begreppet omfattar både innate (omedelbart) och adaptivt (antigen-specifik) försvar, och involverar ett brett spektrum av molekylära verktyg som samarbetar för att hindra infektioner och främja läkning.

Exempel på försvarsmolekyler och deras funktioner inkluderar: lysozym som bryter ned bakteriella cellväggar; antimikrobiella peptider som defensiner som kan bilda porer i mikroorganismernas membran; proteiner i komplementsystemet som kan döda patogener, märka dem för igenkänning eller bidra till inflammation. Antikroppar (immunglobuliner) produceras av B-celler och binder specifikt till patogener, vilket neutraliserar dem, ökar igenkänning av immunsystemets celler och aktiverar complement och fagocytos. Cytokiner och chemokiner fungerar som signalsubstanser som koordinerar och rekryterar olika delar av immunförsvaret samt reglerar inflammatoriska svar. Interferoner är en särskild grupp cytokiner som hämmar viral replikation och stärker antivirala försvarsersättningar. Defensiner och andra antibakteriella molekyler bidrar särskilt till det medfödda, first-line-försvaret.

Övergripande spelar försvarsmolekyler en central roll i att skydda vävnaderna mot infektioner, upprätthålla vävnadshälsa och bidra till immunminne. Kliniskt är skadade eller överaktiva försvarsmolekyler kopplade till ökad infektionskänslighet eller inflammatoriska sjukdomar. Antikroppar, cytokinbaserade terapier och andra försvarsmolekyler används inom forskning och medicin för diagnostik och behandling.