Förnyelseförmåga

Förnyelseförmåga är ett övergripande begrepp som beskriver ett systems förmåga att återbilda, regenerera och anpassa sig efter störningar samt att utvecklas i takt med nya förutsättningar. Begreppet används inom biologi, ekologi, ekonomi och organisationer.

Inom biologi och medicin syftar förnyelseförmåga ofta på vävnaders regenerering: hur kroppens vävnader kan växa tillbaka och återfå funktion efter skada. Regenerativ medicin söker stödja sådana processer genom cellterapier, biomaterial och andra tekniker. Vissa organismer har särskilt hög förnyelseförmåga, medan andra har begränsningar.

I ekologi beskriver förnyelseförmåga hur ekosystem och populationer återhämtar sig efter störningar som brandskogsbrand, översvämningar eller torka. Regenerationen innefattar nytillväxt, återställande av funktioner och ofta en ny användning av näringsresurser. Förmågan att återställas påverkas av mångfald, genetisk variation och miljöförhållanden.

Inom företag och samhällen visar förnyelseförmåga sig i förmågan att innovera, uppdatera kompetenser och omstrukturera affärsmodeller och processer. Digitalisering, hållbarhet och nya arbetsformer kräver kontinuerligt lärande och ledarskap. På längre sikt påverkar förnyelseförmåga konkurrenskraft, motståndskraft mot chocker och uppfyllelse av samhällsmål.

Faktorer som påverkar inkluderar tillgång till resurser och kunskap, socialt kapital, institutionsramar och kultur samt hur flexibel styrningen är. Vanliga mått är tid till återhämtning, mängd regenererad biomassa eller ny innovationshastighet samt förändringar i produktivitet och kompetens.