Förnybarhet

Förnybarhet är en egenskap hos resurser eller system som antingen kan återbildas eller kontinuerligt tillförs utan att ta slut på överskådlig tid. Inom energi används begreppet främst för källor som inte förbrukas i människors livstid och som kan bidra till låga utsläpp av växthusgaser.

Vanliga förnybara energikällor är solenergi, vindkraft, vattenkraft, geotermisk energi och biomassa. Sol- och vindenergi produceras i stor utsträckning av naturens egna flöden och är därmed nästan oändliga i ett längre perspektiv, men produktionen är ofta intermittent och kräver lagring eller kompletterande kraftkällor. Vattenkraft och geotermisk energi erbjuder ofta mer kontinuerlig produktion beroende på geografi. Biomassa kan användas som bränsle eller råvara och innehåller ofta möjlighet till kretsloppsekonomi i olika sammanhang.

Egenskaperna hos förnybar energi belyser ofta krav på investeringar i infrastruktur, nätanpassning och lagring för att hantera intermittens. Miljöpåverkan varierar beroende på källa och teknik och behöver hanteras genom livscykelanalyser, markanvändningsplanering samt försiktighetsprinciper.

Sammanhanget förnybarhet är centralt i politiska och ekonomiska strategier för hållbar utveckling. Förnybara energikällor ses ofta som viktiga komponenter i arbetet mot klimatmål, energisäkerhet och minskat beroende av fossila bränslen, samtidigt som forskning och innovation strävar efter ökad effektivitet och lägre kostnader.