Förfoganderätt

Förfoganderätt är en juridisk term som betecknar rätten att disponera över en sak utan att själv äga den. Den som har förfoganderätt får enligt överenskommelse eller lag myndighet att använda saken eller låta den vidare övergå till någon annan, men äganderätten kvarstår hos den som upplåter eller äger saken. Begreppet står i kontrast till äganderätt (rätten att äga) och besittning (faktiskt innehav utan rätt att fritt disponera). Förfoganderätt uppstår vanligtvis genom avtal, fullmakt eller enligt lag och kan vara begränsad i omfattning och varaktighet.

Vanliga sammanhang inkluderar uthyrning eller uppdrag där en part lämnar ifrån sig förfoganderätten över en bostad eller utrustning inom ramen för kontraktet; en säljare som agerar för annans räkning (agenter) eller förvaltning av någon annans egendom genom en förvaltare eller uppdragstagarorganisation. En person med förfoganderätt kan i viss mån besluta hur saken används och hur den vidareges, men rätt att överföra äganderätten eller upplåta nya rättigheter gäller normalt endast i den omfattning som följer av avtalet.

Om någon verkar utanför sin giltiga befogenhet kan ansvar uppkomma gentemot den som äger eller den mot vilken gä­rningen riktas. Förfoganderätt är därför ett centralt begrepp i civilrätten när det gäller hur beslut och transaktioner kopplas till rättsliga ägarförhållanden.

Se även: äganderätt, besittning, fullmakt.