Förfogande

Förfogande avser möjligheten att använda, bestämma över eller upplåta ett föremål eller en tillgång. Att något står till någons förfogande innebär att en person har rätt att använda det eller låta andra få använda det, inom de ramar som gäller enligt avtal eller lag. Ordet är bildat av verbet förfoga och beskriver den funktion där äganderättens fulla disposition kan delas eller överföras i begränsad form.

Etymologi: Förfoga betyder att ordna, styra eller tillgodose. Förfogande är substantivet som beskriver tillståndet då något står till någons kontroll eller bruk.

Juridisk betydelse: Begreppet används för att beskriva vilken part som har rätt att besluta över en sak – att bruka, hyra ut, låna bort eller överlåta den under gällande avtal eller rättsliga regler. Det kan skilja sig från äganderätt (ägande), besittning (innehav) och säkerhetsrätt (pant). Den som har förfoganderätt kan vanligtvis använda saken eller låta andra använda den i enlighet med avtalet, men ägarens eller beslutsfattarens fullständiga omfattning är begränsad av villkoren.

Praktiska exempel: En bostadshyresgäst har förfoganderätt över lägenheten under hyresavtalet och får bo där; ett företag kan ge anställda rätt att använda firmats resurser inom företagets policy; lån av utrustning ger låntagaren förfogande över utrustningen under låneperioden.

Se även: Besittning, äganderätt, upplåtelse.