Funktionalismen

Funktionalismen är en term som används för flera närbesläktade rörelser och teorier där funktion överordnas som det primära kriteriet för design, förklaring eller organisering. Den förekommer inom arkitektur, filosofi om sinnet, sociologi och design.

Inom arkitektur och byggnadskonst uppstod funktionalismen i början av 1900-talet som en del av modernismen. Ornamentik underordnas funktionen. Byggnader utformas med fokus på enkel geometri, rationalisering och användning av industriella material som stål, betong och glas. Begreppet ”form follows function” kopplas ofta till rörelsernas anda, även om uttryck som funkis i Skandinavien också betonade vardaglig användbarhet.

Inom filosofi om sinnet kallas den funktionella synen “functionalism”. Sinnes- och mentala tillstånd definieras av deras funktionella roll: hur de får stimuli att påverka andra tillstånd och beteende, snarare än av deras råa kemiska eller inre innehåll. Frågor rör realiserbarhet och jämförelser mellan biologiska och artificiella substrat har varit centrala.

Inom sociologi och samhällsteori finns funktionalism som ett sätt att se samhällsstrukturer som delar av ett integrerat system som upprätthåller stabilitet och ordning. Durkheim, Parsons och Merton är centrala figurer. Kritiker menar att traditionell funktionalism underskattar konflikt, makt och förändring samt hur ojämlikheter legitimeras.

Utanför dessa fält används termen också inom produktdesign och användarcentrerad utveckling där funktionalitet prioriteras för användbarhet och effektivitet.

Etymologiskt härrör ordet från latinets funktion och syftar till den roll något spelar.

---