Flerhusstrukturer

Flerhusstrukturer är ett begrepp inom arkitektur och stadsplanering som beskriver bostadsområden där flera bostäder ryms inom ett gemensamt byggnadsskal, ofta med delade väggar, entréer och servicefunktioner istället för fristående hus. Begreppet används i svensk plan- och bygglitteratur för att betona enhetligheten i kvarterets struktur samtidigt som variationer i storlek och upplägg av enheter kan tillåtas.

Vanliga former är radhus eller längor där bostäderna kopplas samman längs gemensamma väggar, samt större flerbostadshus grupperade kring gemensamma trapphus, gårdar eller innerpassager. Begreppet omfattar allt från medelstora kluster till större bostadsblock med variation i fasad, material och landskapsintegration.

Designen fokuserar på dagsljus, privatliv, ljudmiljö och tillgänglighet samt funktionell samverkan mellan offentliga och privata ytor. Energi- och miljöaspekter, underhållbarhet och långsiktig stadsutveckling tas också i beaktande. Den grundläggande uppbyggnaden kan vara i trä, betong eller tegel, eller i hybridsystem, väl anpassade efter klimat, ekonomi och miljömål. Utformningen av enheter och gemensamma utrymmen syftar till att främja social interaktion samtidigt som personlig integritet och boendekomfort upprätthålls.

Historiskt har flerhusstrukturer varit centrala i europeisk urban utveckling som ett sätt att öka täthet utan enbart höga byggnader. I Sverige har efterkrigstidens bostadspolitik och senare stadsomvandlingsinsatser bidragit till bred användning av flerbostadshus i både städer och nya förorter.

Se även: flerbostadshus.