Utformningen

Utformningen är ett svenskt ord som används för att beskriva både processen att forma och planera något samt dess färdiga form. Det härrör från verben utforma och avser hur en produkt, byggnad, tjänst eller kommunikationsmaterial får sin struktur, sitt uttryck och sin funktion. I svenskt språkbruk täcker utformningen ofta både estetiska och funktionella aspekter och knyter samman design med användbarhet, ergonomi och produktion.

I olika fält används termen för att tala om hur saker tas fram: grafisk design och visuell identitet, industridesign och produktutveckling, arkitektur och byggnadskonst, samt gränssnittsdesign och digitala tjänster. Utformningen påverkas av krav från användare, uppdragsgivare och tekniska möjligheter, samt av hållbarhet och tillverkningsmetoder.

Designprocessen som ofta kopplas till utformningen omfattar behovsanalys, konceptutveckling, prototyping, testning och revidering fram till färdig lösning och produktion. Dokumentation som stilguider, färgpaletter och användarflöden används för att säkerställa en sammanhållen utformning över olika medier och produkter.

Historiskt har utformningen i Sverige formats av funktionalism, bruksvänlighet och senare användarcentrerade tillvägagångssätt, vilket speglas i både industriell design och arkitektur. I samtida sammanhang är begreppet bredare och kan syfta på den övergripande estetiska och funktionella balansen i en lösning.