Flerbarnsfödsel

Flerbarnsfödsel är födsel av två eller flera barn i samma graviditet. Den vanligaste formen är tvillingfödsel (tvillingar), följt av trillingar och i mycket sällsynta fall fyrlingar eller fler. Flerbarnsfödsel uppstår när två eller flera ägg befruktas samtidigt (dizygotiska/externa tvillingar) eller när ett befruktat ägg delar sig tidigt i graviditeten (monozygota/identiska tvillingar). Vidare kan foster dela placenta (monochorion) eller ha separata placentor (dichorion).

Faktorer som ökar risken är moderns ålder, familjehistoria av flerbarnsfödsel och användning av fertilitetsbehandlingar eller höga hormonnivåer vid insemination/IVF. Fertilitetsbehandlingar har särskilt bidragit till ökade frekvenser av flerbarnsfödsel i många länder.

Prevalens och variation: tvillingfödsel står för cirka 1–2 procent av graviditeterna i många västerländska populationer; trillingar och högre ordningar är mycket sällsynta men har ökat något i samband med fertilitetsbehandlingar och embryoöverföringar.

Vård och risker: flerbarnsfödsel kräver ofta tätare prenatal övervakning med regelbundna ultraljud för att bekräfta antal foster och tillväxt samt bedömning av placentationsförhållanden. Mor- och fosterrisker är högre än vid enkelbarnsfödsel och inkluderar preeklampsi, graviditetsdiabetes, anemi, för tidig födsel och låg födelsevikt. Monochorioniska tvillingar kan drabbas av twin-to-twin transfusion syndrome. Planering för födseln kan innebära tidigare och ofta säkrare leverans, där kejsarsnitt är vanligare än vid enskilda graviditeter, men vaginalt födande är möjligt under lämpliga förhållanden.

Eftervård: många barn kräver vård på neonatala vårdavdelningar och stöd för amning och utveckling följer.