Fjädringens

Fjädringens är det mekaniska system som förbinder ett fordons kaross med hjulen och gör att hjulen kan röra sig i förhållande till karossen. Huvuduppgiften är att absorbera vägförhållanden, reglera överföringen av krafter vid acceleration, inbromsning och kurvtagning samt att upprätthålla komfort och kontroll.

Systemet består av fjädrar som lagrar och återlämnar energi och stötdämpare som dämpar rörelser. Fjädrarna varierar i typ och placering och kan vara spiralfjädrar eller bladfjädrar, medan stötdämare ofta är hydrauliska eller pneumatiska och fungerar tillsammans med fjädringen för att minska svängningar och stabilisera fordonet. Tillsammans reglerar de hur fordonet reagerar på vägens ojämnheter och hur den behåller kontakt mellan däck och väg.

Olika fjädringskonfigurationer används beroende på fordonstyp och önskad kördynamik. Oberoende fjädring låter varje hjul röra sig separat, vilket förbättrar grepp och väghållning. Beroende fjädring delar ofta samma axel och används vanligtvis med bladfjädrar i tunga fordon. Moderna fordon kan också ha semi-aktiva eller aktiva system där elektronik och aktuatorer justerar dämpning och fjädring i realtid.

Historiskt utvecklades fjädringen från enkla bladfjädrar på tidiga fordon till mer avancerade spiralfjädrar och dämpare under 20-talet och framåt. Den moderna fjädringen inkluderar ofta luftfjädring eller elektroniskt reglerade system som ytterligare förbättrar komfort och prestanda.

Underhåll av fjädringen inkluderar att kontrollera dämpare för läckage, byta slitna fjädrar och inspektera styr- och länkförbindelser. Fel i fjädringen kan leda till försämrad väghållning och ökad däckslitage.

Fjädringens har en central roll i fordons säkerhet och komfort, och val av fjädring påverkar köregenskaperna hos personbilar, lastbilar och racingbilar.