fjädring

Fjädring är ett system för att absorbera och dämpa krafter som uppstår när ett fordon färdas över ojämnheter i vägen. Genom att låta karossen röra sig i förhållande till hjulen minskar fjädringen överförd acceleration och vibrationer, vilket ökar komforten och förbättrar fordonskontrollen. Den gör även att hjulen bättre följer vägbanans ojämnheter och därmed bibehåller kontakt med underlaget.

Inom vägfordon finns flera vanliga fjädringstyper. Bladfjädring består av staplade metallblad som formar en flexibel enhet. Spiralfjädring använder en eller flera spiralformade fjädrar. Torsionsfjädring kräver en vridbar stång som lagrar energi genom vridning. Luftfjädring använder luftfyllda påsar som kan fyllas upp eller tömmas för att justera fjädringshöjden och styvheten. I vissa behändiga eller högprestanda- tillämpningar kombineras mekaniska fjädrar med hydraulik eller andra tekniker för att nå önskade kör- och komfortegenskaper.

De viktigaste komponenterna i ett fjädringssystem är fjädrarna själva, dämparna (stötdämpare) som kontrollerar rörelsen och konverterar överskottsenergi till värme, samt fästen som kopplar fjädringen till chassit och hjulupphängningen. Antalet och typen av komponenter anpassas efter fordonets vikt, användningsområde och önskad balans mellan komfort och väghållning.

Sammanfattningsvis är fjädring central för hur ett fordon upplevs och hanterar vägförhållanden, genom att reglera hur mycket och hur snabbt fordonet rör sig i svängar, över vägbulor och under inbromsningar.