Felupptagning

Felupptagning är processen att upptäcka och registrera fel eller driftstörningar i ett system eller en process, med syftet att möjliggöra snabb åtgärd och förebygga vidare skada.

Ordet används inom flera verksamhetsområden, exempelvis industriell automation, maskinteknik, byggnadsautomation, fordonsdiagnostik och informationsteknik. Grundidén är att kontinuerligt övervaka tillståndet hos komponenter och processer och att skilja normala variationer från verkliga fel.

Tekniker och forskare använder olika metoder för felupptagning: detta innebär vanligtvis datainsamling från sensorer, loggar och larm, samt analys som kan vara regelbaserad (tröskelvärden), statistisk (anomalidetektion), modellbaserad (filtrering som Kalman-filter eller fysikbaserade modeller) eller data-driven (maskininlärning). Felkandidater diagnostiseras sedan för att bestämma orsak och lokalisering, ofta följt av klassificering och dokumentation i ett felrapportsystem.

Användning och nytta av felupptagning inkluderar minskade oplanerade stopp, längre livslängd för utrustning, förbättrad säkerhet och energieffektivitet samt underlättad underhållsplanering genom prediktivt underhåll.

Utmaningar och begränsningar inkluderar falska larm, datakvalitet, heterogen data och kostnader för implementering samt behovet av rätt tolkningsförmåga hos operatörer. Relevanta standarder och ramverk finns inom tillståndsövervakning och diagnostik, till exempel ISO 13374 och IEC 61508, samt FDD-relaterade metoder.

Se även: felsökning, diagnostik, prediktivt underhåll, tillståndsövervakning.