Fattigdom

Fattigdom är ett tillstånd där individer eller hushåll saknar tillräckliga resurser för att tillfredsställa grundläggande behov såsom mat, bostad, kläder och vård. Begreppet används i olika former: absolut fattigdom som beräknas med en gräns för överlevnad, relativ fattigdom som mäter inkomst i förhållande till samhällets medel, och multidimensionell fattigdom som även inkluderar hälsa, utbildning och levnadsstandard.

Fattigdom mäts ofta med internationell inkomstgräns per dag (exempelvis under en viss USD i PPP) eller med relativa mått som andel av medianinkomsten. Multidimensionell fattigdomindex (MPI) sammanväger faktorer som ohälsa, utbildning och levnadsstandard. Fattigdomens mått varierar mellan länder och över tid och speglar ofta både ekonomiska och sociala förhållanden.

Orsakerna är komplexa och sammanflätade: låg eller osäker inkomst, arbetslöshet eller låglönejobb, begränsad utbildning och tillgång till hälsovård, regionala skillnader, köns- och åldersrelaterad ojämlikhet, samt effekter av konflikter, klimatförändringar och ekonomisk volatilitet. Riskfaktorer inkluderar långvarig sjukdom, funktionsnedsättning och familjestruktur.

Konsekvenserna är omfattande: sämre hälsa och livslängd, begränsade utbildnings- och försörjningsmöjligheter, ökad risk för social exkludering och större sårbarhet för ekonomiska och miljömässiga chocker. Fattigdom påverkar även ekonomisk tillväxt och samhällsstabilitet.

Policyåtgärder syftar till att stärka skyddsnät och öka ekonomisk delaktighet, bland annat kontanta transfereringar, bostads- och livsmedelsstöd, arbetsmarknadsinsatser, utbildning och tillgång till vård. Internationellt följs mål som att avskaffa extrem fattigdom och minska multidimensionell fattigdom inom utvecklingspolitiken.

I Sverige definieras relativ fattigdom ofta som inkomst under cirka 60 procent av medianinkomsten, och välfärdssystemet minskar extrem fattigdom. Trots detta finns grupper som drabbas av ekonomisk osäkerhet, och behovet av riktade åtgärder består.