Farlighetsgraden

Farlighetsgraden är ett begrepp som används inom säkerhet och riskhantering för att beskriva hur farlig en substans, en aktivitet eller en situation är. Den avser de inneboende egenskaperna hos källan till skada och används för att kommunicera risknivån samt att vägleda åtgärder, reglering och planering.

Mätning och skala: Farlighetsgraden bedöms ofta på en kvalitativ skala som låg, måttlig eller hög, men ibland används numeriska skalor som 1–5 eller 1–10. Vid systematiska riskbedömningar används olika metoder för faroidentifiering och bedömning av farornas karaktär, såsom riskmatriser, FMEA eller andra semi-kvantitativa metoder. Farlighetsgraden beskriver faran i sig, medan risk vanligtvis definieras som sannolikheten för att skadan inträffar multiplicerat med konsekvensens allvarlighet.

Användning och tillämpningar: Inom arbetsmiljö och kemikaliesäkerhet används farlighetsgraden i klassificering, märkning och hantering av ämnen samt i säkerhetsdatablad. Inom byggnation, transport och miljöområden används farlighetsgrader för att styra förvaring, hantering, transportberedskap och beredskapsplanering. Farlighetsgraden utgör ofta en del av regulatoriska krav och interna säkerhetspolicyer.

Begränsningar och kommentarer: Farlighetsgraden är kontextkänslig och kan förändras med ny kunskap, teknik och förändrade exponeringsförhållanden. Den bör därför regelbundet omvärderas och uppdateras i takt med ny information och förändringar i verksamheten.

Se även: faro; risk; exponering; säkerhetshantering; klassificering av faror.