Faktorkostnader

Faktorkostnader är de betalningar som görs för användningen av faktorer i produktionen av varor och tjänster. Vanligtvis omfattar begreppet arbetskraft, kapital och mark, men i vissa sammanhang inkluderas även kostnader för entreprenörskap eller affärsrisktagande. I praktiken kan faktorkostnaderna delas upp i löner och arbetsgivaravgifter för arbetskraft, räntekostnader och avkastning till ägare för kapital samt hyror och arrenden för mark och lokaler.

Faktorkostnaderna anger vad det kostar ett företag att använda de resurser som krävs för produktionen. De används i ekonomiska analyser för att uppskatta total kostnad och lönsamhet samt som underlag när priser, produktionsvolymer och investeringar bedöms. I nationalräkenskaperna motsvaras faktorkostnader av betalningar till faktorerna av produktion, såsom löner, anställdas sociala avgifter, räntor och utdelningar.

Faktorkostnader skiljer sig från varukostnader (eller materialkostnader) genom att de hänför sig till betalningar till resurser som ägs och används i produktionen, medan varukostnader avser inköp av råvaror och insatsvaror som används i tillverkningen. För företag är det vanligt att faktorkostnader inkluderar både fasta och rörliga komponenter: hyror och avbetalningar utgör ofta fasta kostnader, medan vissa löne- eller prestationsbaserade ersättningar kan vara rörliga med volymen av produktionen.

Användning av faktorkostnader är central i prissättning, budgetering och bedömning av vinstmarginaler, och de spelar en viktig roll i agrörelserpolicy och ekonomisk analys på både företags- och samhällsnivå.