Förbränningsteknik

Förbränningsteknik är disciplinen som studerar och tillämpar processer där ett bränsle reagerar med ett oxidationsmedel, oftast syre i luft, för att frigöra energi i form av värme och ofta ljus. Energin används inom uppvärmning, processvärme, elproduktion och drivkraft i intern- eller externbränslebaserade system. Tekniska lösningar varierar beroende på bränsletyp, driftvillkor och krav på utsläpp och säkerhet.

Principer i förbränning handlar om att uppnå en kontrollerad reaktion med hög verkningsgrad och låga utsläpp. Detta innefattar styrning av blandning av bränsle och luft, temperatur och reaktionstid samt användning av rätt förbränningsrum och oxidationsteknik. Det finns olika förbränningslägen, från lean-burn (överskott av luft) till stoichiometrisk blandning, där modern styrning och automation optimerar prestanda och minskar bildningen av kolmonoxid, oönskade kolväten och kväveoxider.

Teknologiska tillämpningar inkluderar stationära system som ångpannor och värmepannor, gasturbiner och motorer i industriella sammanhang, samt avfalls- och biomassaförbränning för energiåtervinning. Andra metoder som förbränningens olika former inkluderar gasifiering, pyrolys och direktförbränning av avfall eller biobränslen. Avancerade styrsystem och förgasningstekniker används ofta tillsammans med energiregenerering i kraftvärmeverk (CHP).

Miljö och reglering är centrala inom området. Utsläpp som kväveoxider, koloxid, partiklar, svaveldioxid och koldioxid hanteras genom teknik för avgasrening och filter, såsom partikelfilter, katalytisk avskiljning och NOx-reduktion (SCR/SNCR). Förbränningsteknik utvecklas mot ökad effektivitet och minskat klimatavtryck samtidigt som säkerhet och driftsäkerhet upprätthålls.