Epiglottisområdet

Epiglottisområdet är den anatomiska regionen i övre luftvägen som omger epiglottis och de närliggande slemhinneytorna vid laryngeal inlet. Epiglottis är ett bladformat elastiskt brosk som vanligtvis står upprätt vid vila och rör sig för att täcka glottis när man sväljer, vilket skyddar luftvägen mot föda och vätska.

Anatomi och gränser: Området omfattar epiglottis själva, de närliggande ytorna på larynx, samt strukturer som vallecula och piriforma fossor. Den övre sidan (lingualt) av epiglottis har normalt icke-keratinerat skivepitel, medan den nedre ytan har respiratoriskt epitel. Epiglottis är fäst vid thyroidea-loben genom thyroepiglottiska ligamentet och är dels understödd av hyoidbenet, vilket möjliggör dess svängning under sväljning.

Nerv och blodförsörjning: Den sensoriska innervationen i epiglottisområdet till största delen tillhandahålls av intern gren av n. laryngeus superior, en gren av n. vagus. Blodförsörjningen kommer främst från övre laryngealartär (gren av a. thyroidea superior) och från mindre grenar i nedre larynx, med lymfkärl som vanligtvis dränerar till djupa halsens lymfkörtlar.

Funktion: Om epiglottis täcker glottis under sväljning bidrar den till att förhindra aspiration. Den bidrar även till övre luftvägens öppning och till vissa ljudbildningsaspekter genom sin rörelse och placering i svälj- och andningscyklerna.

Klinik och klinisk betydelse: Epiglottisområdet är viktigt vid endoskopi och vid bedömning av tillstånd som epiglottit, som kan orsaka akut luftvägsobstruktion. Andra tillstånd som påverkar området inkluderar refluxrelaterad inflammation och medfödda eller förvärvade missbildningar av epiglottisens struktur.

---