Epiduralbedövning

Epiduralbedövning är en regional anestesi där lokalanestetiska läkemedel, ofta i kombination med opioid, ges i epiduralutrymmet runt ryggmärgen via en epiduralkanyl som förs in i lumbala eller torakala nivåer. Efter säkring av området används ofta en loss-of-resistance-teknik för att hitta epiduralrummet, och en kateter lämnas på plats för upprepad dosering eller kontinuerlig infusion. Bedövningen kan uppnå varierande nivåer beroende på dos och volym.

Funktion och läkemedelssamarbete: Lokalanestetika blockerar nervimpulser i de sensoriska och ibland motoriska nerverna inom de dermatomområden som påverkas. Inom obstetrik används ofta lågkoncentrerade bedövningar för smärtlindring under förlossningen, ibland med tillsats av opioider som stärker och förlänger effekten utan att starkt dämpa motoriken. För kirurgiska ingrepp nedanför bålnivåerna kan epiduralbedövning ge full eller delvis anestesi beroende på dosering.

Indikationer: Den används vid arbetsförlossning och för smärtlindring vid nedre buk- och benkirurgi, samt som del av postoperativ smärtlindring. Den kan också vid vissa tillstånd användas som del av kombinerad spinal-epidural teknik.

Fördelar och risker: Fördelen är effektiv smärtlindring med möjlighet att behålla patientens vakna tillstånd och, vid rätt dosering, bibehållen rörelsemobilitet. Risker inkluderar hypotension på grund av sympatikuspåverkan, postduralpunktion-huvudvärk vid sällsynta durala hål, infektion, blödning, katetermekeströmning eller felinjektionsrisk (intratekal eller intravaskulär injektion) samt hud- eller nervskade.

Kontraindikationer inkluderar patientens vägran, infektion vid instickningsstället och signifikant koagulopati eller antikoagulantiabehandling, samt ökade intrakraniella tryckgrad. Våra protokoll fokuserar på noggrann övervakning och korrekt teknisk utförande för att minimera riskerna.