Energiintensiteten

Energiintensiteten är ett mått på hur mycket energi som används för att producera en viss mängd ekonomisk aktivitet. Den definieras vanligtvis som totala energianvändningen delat med BNP, oftast uttryckt som energi per enhet BNP i fasta priser. En låg energiintensitet indikerar ofta en energieffektiv ekonomi eller en strukturell dominans av tjänster och teknik, medan hög energiintensitet ofta kopplas till energi- eller industrikrävande verksamheter eller starkt råvaruexportberoende. Det är viktigt att notera att energianvändning och BNP inte fångar välstånd helt och hållet, och att outsourcing av energiintensiva produkter kan sänka inhemsk intensitet utan att minska global energianvändning.

Data hämtas vanligtvis från internationella och nationella källor som IEA, Världsbanken eller OECD, och används av beslutsfattare inom energi- och klimatpolitik. Analysen kan göras på nationell eller regional nivå och för olika sektorer, t.ex. industri eller byggsektor.

Faktorer som påverkar energintensiteten inkluderar teknologisk effektivitet, energisammansättning (val av bränslen och elproduktion), ekonomisk struktur och servicesektorens andel, priser och politiska incitament samt väderrelaterade variationer. Trenderna varierar mellan länder: många utvecklade ekonomier har sett fallande energintensitet över flera decennier när effektivitet och struktur förändras, medan tillväxtländer ofta upplever förändringar i takt med industrialisering och elektrifiering.

Energiintensiteten används i policyarbete för att följa energieffektivisering, decarbonisering och teknikutveckling.