energisammansättning

Energisammansättning, ofta kallad energimix, avser hur stor andel av energianvändningen eller elproduktionen som kommer från olika energikällor under en viss period. Den beskriver förhållandet mellan källorna i den totala energiförsörjningen och används för att bedöma klimatpåverkan, försörjningstrygghet och prisutveckling. Energimixen kan gälla elektricitet, uppvärmning eller transport och kan avse primär energi (innan omvandling) eller slutlig energi (den energi som används av slutkonsumenten).

Vanliga komponenter är fossila bränslen (kol, olja, naturgas), kärnkraft och förnybara källor (vattenkraft, vind, sol, biomassa, geotermisk energi). I olika länder varierar mixen kraftigt beroende på geografi, infrastruktur och policy. Importerad energi och driftseffekter som spillvärme kan också ingå i helheten. För elproduktion dominerar ofta olika källor beroende på region, till exempel vattenkraft och kärnkraft i nordiska länder, eller fossilbaserad elproduktion i flera andra länder som övergår mot vind och sol.

Följning av energisammansättningen sker vanligtvis genom nationella balansräkningar och internationella mått från myndigheter och organisationer (till exempel Energimyndigheten, Eurostat, IEA). Data presenteras ofta som procentandelar av total energiproduktion eller slutlig användning och kan visa hur mixen ändras över tid. Hålla koll på energimixen kräver tydliga definitioner av primär kontra slutlig energi samt hur import och export redovisas.