Endtoendsäkerhet

Endtoendsäkerhet, oftast benämnd end-to-end encryption (E2EE), avser mekanismer som skyddar data från avsändare till mottagare så att endast de avsedda parterna kan läsa eller ändra innehållet. I praktiken innebär det att krypteringsnycklarna hanteras av användarnas enheter och inte av mellanhänder som servrar eller nätverksinfrastruktur, vilket gör avlyssning och manipulation av innehållet betydligt svårare om nycklarna hålls privata.

Begreppet står i kontrast till transportkryptering, där data skyddas när de färdas mellan klient och tjänst men där innehållet i mellanhandslagringen eller vidarebefordran kan nås av tjänsten. E2EE syftar till konfidentialitet och integritet av innehållet även när data lämnar avsändaren och når mottagaren, vilket minskar risker vid plattformskomponenter eller tredjepartsföretag.

Så fungerar det ofta: varje part har en uppsättning nycklar. Vid kommunikation upprättas ett säkert nyckelutbyte, ofta med asymmetrisk kryptografi, och en sessionsnyckel används för själva innehållet. Nycklarna skyddas i enheterna och kan verifieras med digitala signaturer för att säkerställa äkthet och integritet. Vissa system använder forward secrecy och kontinuerlig nyckelrotation.

Vanliga användningar inkluderar meddelandetjänster som använder E2EE som standard, exempelvis Signal. E-post kan uppnå E2EE via protokoll som PGP eller S/MIME, men kräver ofta användarengagemang och nyckelhantering. Fil- och molndelning samt VoIP-tjänster kan också implementera E2EE, men graden av skydd varierar och ofta krävs användarvänliga lösningar för bred användning.

Fördelar är konfidentialitet och integritet mellan avsändare och mottagare samt motpartsförståelse. Begränsningar inkluderar risk för metadataexponering, utmaningar vid återställning av nycklar vid enhetsbyte, och att E2EE inte automatiskt skyddar mot myndighetsbegäran eller lagrade kopior i säkerhetsbackuper. Juridiska krav och policyer påverkar hur E2EE används i olika tjänster.