Elektroforetiska

Elektroforetiska tekniker, eller elektrofores, är en samling metoder som separerar laddade molekyler genom att utsätta dem för ett elektriskt fält i en gel eller annat medium. Molekylernas migration beror på deras elektriska mobilitet, som påverkas av laddning, storlek och konformation samt av gelens sammansättning och buffertens pH. I fältet rör sig molekylerna mot den motsatta polen beroende på deras laddning.

Den vanligaste varianten är gelelektrofores, där molekyler som DNA, RNA eller proteiner separeras i geler av agaros eller polyakrylamid. DNA och RNA är negativt laddade och rör sig mot anoden. Proteiner kräver ofta denaturering och en enhetlig laddning-till-massa-förhållande, vilket uppnås med SDS i SDS-PAGE. Den denaturerande typen används för att jämföra proteiner i deras denaturerade tillstånd.

Andra tekniker inkluderar isoelektrisk fokusering, som separerar molekyler efter deras isoelektriska punkt längs en pH-gradient, och tvådimensionell elektrofores, som kombinerar isoelektrisk fokusering med SDS-PAGE för högre upplösning i proteomik. Kapillär elektrofores används i kapillärer för mycket snabb och högupplöst separation och kan kopplas till olika detektorer såsom UV eller fluorescence.

Tillämpningar omfattar molekylärbiologi, genetik och proteomik: analys av DNA-fragment, kvalitetskontroll av PCR-produkter, genotypning, rättsmedicinska analyser och proteinprofilering. Efter elektrofores kan proteiner överföras till membranesystem i Western blot för vidare identifiering. Begränsningar innefattar hantering av giftiga eller frätande ämnen och behovet av noggrann standardisering och säker buffertanvändning.