Effektivitetsmätning

Effektivitetsmätning är en systematisk process för att bedöma i vilken utsträckning en aktivitet, process eller organisation uppnår sina avsedda mål och skapar önskade resultat. Den fokuserar på effekter och nyttor för användare eller samhälle och hur insatser leder till förändring, snarare än enbart kostnader och insatsnivåer. Effektivitetsmätning används inom både offentlig sektor och näringsliv som en del av prestationsstyrning och utvärdering av program och projekt.

Metoder och mått inom effektivitetsmätning varierar men byggs ofta kring logikmodeller eller teori om förändring, där insatser kopplas till utfall. Vanliga mått är resultatmått (utfall, impact), processmått (genomströmning, cykeltid), kvalitetsmått, användarnöjdhet samt kostnad per enhet eller per resultat. Ramverk som balanserat styrkort, benchmarking och målstyrning används för att strukturera uppföljningen. Vid bedömning av orsakssamband kan förut- och eftermätningar, kontrollgrupper eller andra experimentella/quasi-experimentella designer tillämpas.

Data för effektivitetsmätning hämtas från interna register och ekonomiska system, användarundersökningar, systemloggar och observationer. Viktiga frågor är datakvalitet, validitet och hur man attribuerar effekter till rätt insats samt tidsperspektivet mellan insats och resultat. Analys kan omfatta trendanalyser, regression, kostnads-nyttoanalyser och impactutvärderingar.

Tillämpningar finns inom offentliga program, utbildning, hälso- och sjukvård samt IT-tjänstehantering och affärsutveckling. Utmaningar inkluderar valet av relevanta mått, osäkerhet i data och risken att måtten påverkar beteende eller leder till snedvridningar om mål och belöningar inte harmoniseras.

Exempel: en kommun utvärderar effekten av ett nytt e-tjänstegränssnitt genom att mäta antal genomförda ärenden, genomsnittlig tidsåtgång, användarnöjdhet och kostnad per avslutat ärende.