Dräneringens

Dräneringens syfte är att avleda överskott av vatten från marken för att skapa bättre odlingsförhållanden och stabilare grundläggning. Genom att sänka markvattennivån och förbättra jordens vatten- och luftväxling görs det möjligt att odla många grödor, minska risk för vattenloggning, frostsprängning och gyttjebildning, samt förbättra arbetsmiljön och byggnaders hållbarhet.

Dränering delas ofta upp i ytavrinning och underväxlande dränering. Ytavrinning leder bort vatten via diken eller kana till mottagningsnoder, medan underväxlande dränering använder perforerade rör eller dräneringsrör nergrävda i marken, ofta till ett utlopp som leder vattnet bort. Rören ligger vanligtvis i ett bädd av grus eller sten för att underlätta vattengenomsläpp och förhindra igensättning. Dräneringens utformning anpassas till markens jordart, vattenförhållanden och den planerade användningen.

Användningsområdena är breda och omfattar jordbruk, skogsbruk, parkskötsel samt bygg- och anläggningsprojekt där hög vattenhalt eller grunt fjärrvatten kan orsaka problem. Fördelarna inkluderar ökad skördevolym, bättre markstruktur och minskat frostproblem. Nackdelar och risker innefattar kostnader, underhållsbehov samt miljöeffekter som sänkning av grundvattennivåer och ökad urladdning av näringsämnen till vattendrag om dräneringen inte hanteras varsamt.

Vid planering av dränering beaktas jordart, vattennivå, nederbördsmönster, användningssyfte och miljöhänsyn. Underhåll omfattar regelbunden kontroll, rensning av diken och byte eller uppgradering av dräneringsrör. Lagstiftning och tekniska standarder reglerar utformning, utförande och driftsätt för att säkerställa säkerhet och miljöhänsyn.