markvattennivån

Markvattennivån, eller grundvattenytan, är den övre gränsen för den vattenmättade zonen i marken. Den beskriver var grundvattnet finns nära ytan och varierar mellan plats och över tid beroende på geologi, markens egenskaper och hydrologiska förhållanden. Nivån påverkas av nederbörd, snösmältning, infiltration, avdunstning och hur marken dränerar eller lagrar vatten. Människans aktiviteter, som pumpning av grundvatten, markdränering och förändrad markanvändning, kan också påverka nivån och dess variationer.

Mätningar av markvattennivån görs vanligtvis i observationsbrunnar eller piezometrar. Resultatet redovisas ofta som djup till markytan eller som höjd över medelnivå. Genom att följa nivån över tid kan man bedöma tillgången till grundvatten, bedöma risker vid torka eller översvämningar och undersöka hur klimatfaktorer och vattenanvändning påverkar vattenreserven.

Betydelsen av markvattennivån är flera: den styr tillgången på sötvatten för dricksvatten och bevattning, den påverkar jord- och bases stabilitet för byggnader och infrastruktur, samt risken för salinisering vid kustnära områden. Låga nivåer kan leda till torrläggning av vattenförsörjningskällor eller markens sänkning (subsidence) vid långvarig uttagning, medan höga nivåer kan påverka grundvattnets kvalitet och orsaka problem med översvämningar i lågt liggande områden.

Övervakning och förvaltning av markvattennivån sker på regional och nationell nivå genom mätprogram och vattenförvaltningsplaner. Data används för att bedöma hållbarheten i vattenreserverna, planera exploatering och skydda miljön samt infrastruktur.