fjärrvatten

Fjärrvatten är en centraliserad vattenförsörjningsmodell där vatten värms upp vid en fjärran central anläggning och distribueras genom ett nätverk av isolerade rör till flera byggnader eller områden. Systemet används främst för fjärrvärme och i vissa fall för leverans av varmt vatten, och kan i vissa konstruktioner även tillhandahålla fjärrkyla eller kombinerat varmvatten för flerbostadshus och offentliga byggnader.

I ett fjärrvattenystem produceras värmen i en central anläggning—vanligtvis med biobränslen, fjärrvärme, överskottsvärme eller solenergi—och transporteras via en sekundär ledningsnät med en tryck- och temperaturreglering. Värmen överförs i byggnaderna till bostädernas eller fastigheternas uppvärmning och tappvarmvatten via värmeväxlare i en lokal undercentral. Det cirkulerande mediet i fjärrvattennätet är oftast inte avsett att drickas och är åtskilt från det kommunala dricksvattennätet för att undvika föroreningar.

Fördelar med fjärrvatten inkluderar ökad energiekonomi genom utnyttjande av centrala värmekällor och överskottsvärme, möjligheten att integrera förnybara och lågkvalitativa värmekällor samt potentialen att förenkla temperaturstyrning i flera byggnader. Utmaningar är hög initial investering, energi- och tryckförluster i ledningsnätet, underhåll av rör och värmeväxlare, samt hantering av vattenkvalitet och korrosion i det slutna systemet.

Fjärrvatten används särskilt i tätortsnära områden och i nya stadsdelar som vill samla uppvärmning och varmt vatten i ett centralt system med fokus på effektivitet och klimatnytta.