Droppförsök

Droppförsök är en testmetod där ett föremål släpps från en specificerad höjd och landar på en definierad yta. Syftet är att bedöma hur produkten eller emballaget tål stötar och slag vid hantering och transport.

Genomförande: Provet placeras i rätt orientering och frigörs i ett kontrollerat sätt från angiven höjd, ofta i ett droptorn. Fallet kan upprepas i olika riktningar (kant, hörn, ansikte) och mot olika ytor (trä, betong, metall). Efter varje fall genomförs visuell inspektion och, om nödvändigt, funktionella tester för att avgöra om prestanda har försämrats.

Användningsområden: Droppförsök används i forpackningsdesign för att testa skyddet mot stötar, samt i elektronik, medicinsk utrustning, bil- och flygindustri samt andra produkter där mekanisk motstånd är viktigt. Standardisering: Metoden regleras av internationella standarder och industristandarder som definierar vilka höjder som ska användas, hur många fall som genomförs, vilken yta som används och hur resultaten bedöms. Detta gör att tester kan jämföras mellan olika laboratorier och företag.

Begränsningar: Droppförsök kan inte fullt ut replikera alla verkliga slagförhållanden eller scenarier i användning. Resultatet är en delmängd av produktens totala robusthet och bör kompletteras med andra tester och livscykelbedömningar. Provstorlek, testutrustning och ytfaktorer påverkar resultaten.