Datakontrakten

Datakontrakten är en term i danskspråkiga sammanhang för ett formellt rättsligt instrument som reglerar hur data samlas in, bearbetas, delas och lagras mellan parter. Den anger ägande, ansvar, syften med behandlingen samt säkerhets- och integritetsåtgärder och vad som händer vid avslut eller ändringar.

Parterna kan vara dataägare och tredje part som bearbetar eller tillhandahåller data, offentliga myndigheter, företag eller forskningsaktörer. Datakontrakt används vid personuppgiftsbehandling enligt dataskyddslagstiftning, vid datautbyte i affärsprocesser och i forskningsprojekt där data delning krävs. De specificerar vilken data som får användas, ändamål och begränsningar för åtkomst, överföring, lagring och återlämnande.

Väsentliga delar är parternas roller (registrerad ansvarig och personuppgiftsansvarig eller processor), rättslig grund, säkerhetsåtgärder, överföring över gränser, pseudonymisering, dataens kvalitet och metadata, och retention samt förstöring. Kontraktet reglerar också incidentrapportering, ansvar, tvistlösning samt revision, förändringar och uppsägning.

Under livscykeln omfattar datakontrakten införande, övervakning och uppföljning av villkor, inklusive versionhantering och governance. I praktiken används de tillsammans med dataskyddsavtal (DPA) eller leverantörsavtal och kan stödja API-baserat datautbyte och datamarknader genom tydliga åtaganden och interoperabilitetskrav.

Datakontrakten syftar till att balansera nyttan av data med skydd av personuppgifter och affärshemligheter. Utmaningar är efterlevnad av dataskyddslagstiftning, hantering av upphörande av delning och riskallokering vid dataöverföring över gränser. Terminologin och processerna varierar mellan sektorer och jurisdiktioner.