DCresistansmätning

DC-resistansmätning, eller likspänningsmotståndsmätning, är processen att bestämma elektrisk resistans hos en komponent eller ledare genom att tillämpa en konstant likström och mäta spänningsfallet över provet i förhållande till den genomflytande strömmen. Den används inom elektronikproduktion, reparation och forskning för att verifiera resistansvärden, utvärdera kabel- och kontakttoleranser samt undersöka temperaturberoende och isolationsförmåga.

Princip och metoder: Resistansen beräknas enligt Ohms lag R = V/I. Vid konstant ström mäts spänningen över provet när en känd ström flyter igenom; vid konstant spänning mäts strömmen som flödar. Tvåtråds­metoden är snabb men påverkas av ledningsmotståndet i kablarna, medan fyrtråds- eller Kelvinmetod använder separata ledare för spänning och ström och minimerar fel från ledningsmotståndet.

Utrustning och mätområden: Vanliga instrument är multimeter med ohmfunktion, specialiserade DC-resistansmätare och LCR-mätare. För mycket låga resistansvärden används fyrtrådsteknik och mikro-ohmmätare. Mätningar anges ofta vid standardrumstemperatur, vanligtvis 20°C, eftersom resistansen är temperaturberoende; temperaturkoefficienten används för att kompensera till annan temperatur.

Felkällor och praxis: Fel uppkommer från kontakt- och ledningsmotstånd, termoelectromotoriska spänningar mellan olika metaller, självuppvärmning vid hög ström och instrumentets burden. För att öka noggrannheten används låga mätströmmar, fyrtrådsteknik och upprepade mätningar samt kalibrering och spårbarhet.

Tillämpningar och standarder: DC-resistansmätningar används vid test av resistorer, kablar, kontakter, batterier och isolationsmaterial. Resultat rapporteras i ohm vid specificerad temperatur. Inom industriella sammanhang följs relevanta standarder och kalibreringsrutiner för att säkerställa noggrannhet och spårbarhet.

---