Cotransportører

Cotransportörer, eller sekundärt aktiva transportörer, är membranproteiner som transporterar två eller fler ämnen samtidigt över plasmamembranet. De fungerar som symportörer (kotransport i samma riktning) eller antiportörer (kotransport i motsatt riktning). Energikällan för deras arbete är inte ATP-sönderfall i själva transportören utan den elektrokemiska gradienten för en laddad jon, oftast Na+. Denna gradient upprätthålls av primära aktiva pumpar som Na+/K+-ATPase.

Exempel på cotransportörer är Na+-glukos cotransportörer, såsom SGLT1 och SGLT2, som transporterar glukos in i cellen tillsammans med Na+ i tarmen respektive njuren. Na+-aminoacid cotransportörer möjliggör upptag av aminosyror i samband med Na+. Antiportörer som Na+/Ca2+- exchanger (NCX) flyttar Ca2+ i motsatt riktning till Na+. Dessa system tillhör ofta SLC-familjerna och finns i olika vävnader.

Fysiologisk betydelse är stor: cotransportörer möjliggör näringsupptag och återabsorption av joner och vatten, bidrar till cellernas homeostas och reglering av signalsubstanser. Klinisk relevans finns i att förändringar eller inhibering av cotransportörer påverkar glukosåterabsorption och näringsupptag; SGLT2-hämmare används till exempel vid typ 2-diabetes för att minska glukosåterresorption i njuren.

Jämfört med jonkanaler och uniportörer kräver cotransportörer en gradient och kan flytta flera ämnen samtidigt. De utgör en bred och viktig grupp inom näringsupptag, vätskebalans och cellulär homeostas.