Cirkulationsstatus

Cirkulationsstatus, ofta kallad hemodynamisk status, är ett begrepp som beskriver hur väl blodcirkulationen och vävnadsperfusionen upprätthålls hos en person. I akutsjukvård, anestesi och intensivvård används det för att snabbt bedöma patientens kardiovaskulära läge och behov av medicinska åtgärder. Cirkulationsstatus omfattar både hjärtats pumpfunktion, kärltonus och blodvolymens storlek.

Bedömningen bygger på flera parametrar som är lättillgängliga i klinisk vardag: blodtryck, puls, andningsfrekvens, kapillär återfyllelse, hudfärg och temperatur, perifer pulsation samt mental status och urinproduktion. Vidare används laborations- och monitoreringsdata som mjölksyra (laktat), blodgaser och central venöst syrgasinnehåll (ScvO2) för att uppskatta vävnadstillförsel och syreförbrukning. I mer komplexa fall kan bildgivning och avancerad övervakning, exempelvis invasiv arteriell blodtrycksmätning eller centralvenös tillgång samt ekokardiografi, tillämpas.

Cirkulationsstatus används ofta inom ramen för ABCDE-approachen där cirkulation prioriteras. Tillstånd kan beskrivas som normal, kompensatorisk svikt (växlande blodtryck och perfusion utan omedelbar hypotension) eller dekompenserad svikt, där tecken på hypoperfusion uppträder och snabb behandling krävs. Olika former av chock kan bidra till försämrad cirkulation, till exempel hypovolemisk, distributiv, cardiogen eller obstruktiv chock.

Behandlingen inrikta­s mot att återställa adekvat perfusion genom volymmangivelse och/eller vasopressor- eller inotropsstöd, samt åtgärder som stoppar förlorad blodvolym, behandlar underliggande orsaker och optimerar syresättning och ventilation. Cirkulationsstatus är därmed en viktig prognostisk och behandlingsutgångspunkt i akut och kritisk vård.