Bäckenstabilitet

Bäckenstabilitet avser bäckenringens och sacroiliakledernas förmåga att motstå krafter som uppstår vid rörelse och belastning, och att hålla ländrygg, bäcken och höfter i ett funktionellt läge. God stabilitet kräver en samverkan mellan strukturella ledförbindelser och neuromuskulär kontroll.

Anatomi och mekanism: Bäckenringen består av två ilium, sacrum och coccyx. Stabiliteten är beroende av ledkäglor som sacroiliaklederna (SI-lederna) och ligamentsystemet, bland annat lig. sacroiliaca anterior och posterior samt lig. sacrotuberale och lig. sacrospinale. Djupa bålmuskler som transversus abdominis och multifidi samt bäckenbottenmuskler bidra till dynamisk stabilitet.

Funktion: Bäckenstabilitet möjliggör effektiva överföringar av kroppens belastning mellan över- och underkropp, särskilt vid gång, lyft och upprepad rörelse. Neuromuskulär kontroll och korrekt hållning är centrala för att förebygga smärta och obalans i bäckenområdet.

Orsaker och tillstånd: Instabilitet kan förekomma vid graviditet och postpartum (pelvic girdle pain, PGP), trauma eller degenerativa förändringar i SI-lederna, och vid diastasis av symfysen. Smärtan kan vara lokal eller stråla mot ljumge eller ländrygg.

Bedömning: Klinisk bedömning innefattar palpation och provocerande tester för SI-leder och bäckenregionen. Bilddiagnostik används vid missäggande skada eller okunskap om utveckling.

Behandling: Konservativ behandling är vanligtvis förstahandsval och innefattar fysioterapi med stabiliserande träningsprogram för bålen, bäckenbotten och sätesmusklerna, samt vägledning i hållning och rörelsemönster. Vid behov används stödbälte och anpassning av aktivitet. Smärtlindring samt gradvis återgång till aktivitet är vanligt.

Prognos: De flesta förbättras med målmedveten fysioterapi och livsstilsanpassningar; kvarstående symtom kan kräva vidare utredning eller olika behandlingsstrategier. Se även bäckenledssmärta och sacroiliakdysfunktion.