Byggnadsväxt

Byggnadsväxt är den växtlighet som växer direkt på eller i närheten av byggnader och som ofta är kopplad till fasader, tak eller sprickor i murverk. Begreppet används inom byggnadsvård, arkitektur och urban ekologi för att beskriva både naturlig vegetation som lavar och mossor och klätterväxter som växer upp längs väggar.

Växtligheten uppstår främst i fuktiga och skuggiga lägen samt på byggnader av sten eller trä. Äldre byggnader i städer ger ofta mikrohabitat som lämpar sig för lavar, mossor och andra organismer som trivs i långsam mensvattning och måttlig luftfuktighet. Klimatet i Norden samt byggnadens utformning påverkar vilka arter som dominerar och hur länge växten får gro.

Effekter och betydelse varierar. Lavar och mossor kan ge estetiskt patina och bidra till urbana livsmörgåsar, men de kan också binda fukt i fasadmaterial, påverka fryssprängning och i vissa fall försvaga murbruk eller spränga upp sprickor när rötter utvidgar sig. Klätterväxter kan belasta konstruktionen och föra in fukt i fasaden. Samtidigt kan växtlighet ge skuggning, hjälpa till att sänka byggnadens värmebelastning och öka urban biodiversitet.

Förvaltning och bevarande handlar om avvägningar mellan bevarandets kulturella värde och mögliga skador. Vid kulturhistoriskt värdefulla byggnader följer man byggnadsvårdsprinciper som betonar varsam rengöring, åtgärder mot fukt samt försiktig borttagning eller kontroll av växtligheten när det behövs. Valet mellan att behålla eller ta bort byggnadsväxt görs ofta i samråd mellan fastighetsägare, kulturmiljöexperter och lokal myndighet.