Byggnadsskikt

Byggnadsskikt är den delen av byggnadens klimatskal som består av de sammanhängande skikten mellan inomhusmiljön och omgivningen. Skiktet används för att reglera värme, fukt och luftflöde samt för att skydda konstruktionen mot väder och vind. Ett väl fungerande byggnadsskikt bidrar till låg energianvändning och god inomhusmiljö, samtidigt som det minskar risken för fuktskador. Begreppet används inom byggnadsteknik och arkitektur för att beskriva hur olika material och lager samverkar inom väggar, tak och andra delar av skalet.

Vanligt förekommande byggnadsskikt i en vägg eller ett tak kan beskrivas från insidan mot utsidan så här: innerväggbeklädnad (till exempel gipsskiva eller träpanel), fukt- eller ångspärr, isoleringsskikt, bärande konstruktion eller ramverk, vind- och fuktskydd samt ett dränerings- eller luftspalt, och slutligen en yttre fasad eller klädelag som ger väderskydd. Det exakta uppsättningen och ordningen kan variera mellan byggnadstyper och klimat.

Designen av byggnadsskiktet syftar till att minimera kondensrisk och värmeförluster. Val av material och lagerföljd påverkar diffusion av vattenånga och luftläckage. I olika klimatzoner används olika detaljer, till exempel hur ångspärr placeras och hur kontinuiteten i skiktet försäkras. Viktiga hänsyn tas till fuktsäkerhet, ventilation och byggnadens hållbarhet.

Krav på byggnadsskiktet hanteras i byggnormer och projektering för att säkerställa fuktsäkerhet, energieffektivitet och lång livslängd. Underhåll och noggrann utförd konstruktion minskar risken för fukt-relaterade skador och försämrad prestanda.