byggnadstyper

Byggnadstyper är systematiska kategorier som används inom arkitektur, byggnadsteknik och samhällsplanering för att beskriva byggnaders huvudsakliga funktion, volym och konstruktion. Typologiska klassificeringar underlättar jämförelse, planering och reglering av hur byggnader används över tid och i olika miljöer.

Den mest grundläggande indelningen sker efter funktion: bostäder (villa, radhus, flerbostadshus), arbetsbyggnader (kontor, industrilokaler), handel och service (butikslokaler, köpcentrum), vård-, undervisnings- och offentliga byggnader (sjukhus, skolor, kommunala byggnader), samt kultur- och religiösa byggnader (museum, kyrkor, teatrar). I dag ser man ofta blandningar, såsom bostäder med handel i bottenvåningen eller kontor ovanför.

En annan dimension är byggnadens konstruktion och volym. Vanliga stomtyper är trä, stål och betong, vilket påverkar utseende och tekniska egenskaper. Morphologiskt används olika former och byggnadstyper som längor, skivhus, punkthus och tornhus, samt kvartersstrukturer som radhus eller kedjehus. Dessa former speglar klimat, marknad och tidsperioder.

Planering och reglering av byggnadstyper påverkas av byggregler, energikrav och tillgänglighetskrav. Byggnadstyper måste anpassas till mark, byggnadens läge och funktionens krav på brandsektionering, ventilation och tillgång till service.

Historiskt har byggnadstyper utvecklats i samspel med materialtillgång, teknik och sociala behov. Regionala skillnader och klimatförhållanden har lett till variationer i stil, planlösningar och konstruktion. I befintlig bebyggelse sparas ofta äldre byggnadstyper som kulturarv medan nya är mer fokuserade på energieffektivitet och flexibilitet.