isoleringsskikt

Isoleringsskiktet är den delen av byggnadens klimatskal som främst syftar till att minska värmeöverföringen mellan inomhus- och utomhusmiljön. Det utgör vanligtvis en kontinuerlig yta i väggar, tak eller golv och består av ett eller flera lager som tillsammans bildar byggnadens isoleringssystem. Ett väl utformat isoleringsskikt bidrar till lägre energiförbrukning, bättre inomhuskomfort och minskad risk för fuktrelaterade problem.

Isoleringsskiktet kan vara av olika material eller kombinationer, till exempel mineralull eller stenull, PUR/PIR-skum, expanderad eller extruderad polystyren (EPS/XPS) samt naturmaterial som träfiber eller cellulosa. Skiktet kan vara homogent eller flerskiktat och kan ingå i en större vägg- eller takkonstruktion. I moderna konstruktioner kompletteras isoleringen ofta med ångspärr och/eller ett andningsbart membran samt med en ventilationsspalt för att hantera fukt.

Prestanda anges vanligen som värmeledningstal (lambda) och byggnadens U-värde. En kontinuerlig och tillräckligt tjock isoleringsskikt minskar termiska bryggor och ger jämnare inomhustemperaturer. Val av material och tjocklek anpassas efter klimat, byggnadstyp och gällande byggnormer eller standarder.

Installationen kräver noggrann passform och lufttäthet; dåliga fogar eller avsaknad av ångspärr och felaktigt tätade genomföringar kan leda till fuktskador, mögel och försämrad isoleringsförmåga. Underhåll består i att åtgärda skador, kontrollera fuktsituationer och säkerställa att ventilationssystemet fungerar som det ska.

Isoleringsskiktet utgör en central del i energihushållning och byggnadens långsiktiga hållbarhet.