Buoyancyberedskap

Buoyancyberedskap avser de rutiner, metoder och utrustning som syftar till att upprätthålla flytförmågan hos fartyg och personer i vattnet, särskilt vid skador eller nödsituationer. Begreppet innefattar såväl fartygsdesign och konstruktion som räddningsutrustning, arbetsrutiner och utbildning som ökar chanserna att överleva i vattenmiljö.

Huvudområdena är att bibehålla tillräcklig flytförmåga genom god vattentäthet och skrovsstruktur, samt att utrusta människor ombord med flytutrustning. Viktiga komponenter är flytvästar, livbåtar eller livflotter och räddningslinor; planen ska också innehålla nödförfaranden, evakuering och regelbunden övning.

Räddningsutrustning består vanligtvis av flytvästar, livbojar med räddningslina, livbåtar och annan räddningsutrustning. Den ska vara lättillgänglig, märkt och regelbundet kontrollerad samt bytt ut vid behov. Underhåll och regelbunden inspektion enligt gällande standarder är en kärndel i buoyancyberedskap.

Planering och utbildning omfattar riskbedömningar, evakueringsövningar och övningar i att använda utrustningen under olika väder- och vattenförhållanden. Besättningen bör vara tränad i att sätta på flytvästar, rädda kollegor och upprätta kontakt med räddningstjänst.

Internationella regelverk som SOLAS kräver att fartyg utrustas med livräddningsutrustning och att den underhålls. Inspektioner utförs av flaggstater eller klasssällskap. Nationell tillsyn leds av relevanta myndigheter, till exempel i Sverige Transportstyrelsen.