Brusåtergivning

Brusåtergivning är inom ljudteknik begreppet för hur brus återges i ett ljudsystem, dvs hur oönskat ljud följer med eller överskuggar den önskade signalen från ingång till utgång i avspelnings- och inspänningskedjan. Begreppet används både om analoga och digitala system och beskriver hur väl systemet behåller eller förvärrar bruset under hela kedjan, från källan genom förstärkare, omvandlare och filter till vindriktningen i högtalare eller hörlur.

Brus uppkommer i olika former. Termiskt brus från resistorer och aktiva komponenter, skärmslingor och jordförbindelser bidrar till det, liksom elektromagnetisk störning och förbrukning i kraftförsörjningen. I digitala system tillkommer kvantiseringsbrus och eventuella kodningsartefakter i komprimerade ljudformat. Brusnivåerna mäts ofta som brusgolvet i förhållande till signalen, till exempel i dBFS i digitala system eller i dB(A) i akustiska måtten, medan begreppet dynamiskt omfång beskriver hur mycket brus som skiljer sig från det starkaste och svagaste momentet i en inspelning.

Påverkan av brusåtergivning är särskilt tydlig i tysta eller detaljrika partier där högre brusnivåer kan maskera nyanser. Därför är mål inom ljudutveckling att uppnå lågt brusgolv och hög dynamik genom noggrant källval, lågbruskomponenter, korrekt jordning och avskärmning, stabil och ren strömförsörjning, samt procedurer som dithering och riktig DSP-behandling vid digitalisering.

Sammanfattningsvis är brusåtergivning en central parameter för ljudkvalitet som påverkas av både fysiska komponenter och signalbearbetning, och som ofta hanteras genom designval och mätteknik för att uppnå högre lyssningskvalitet.