Bronchoskopi

Bronkoskopi är en medicinsk undersökning av luftvägarna där ett bronkoskop används för att visuellt granska bronkerna och i många fall samla vävnads- eller slemhinneprov samt utföra terapeutiska ingrepp.

Det finns två huvudtyper av bronkoskopi: flexibel bronkoskopi, den vanligaste och utrustad med kamera och ljus, och stel bronkoskop som används vid särskilda ingrepp under narkos. Undersökningen utförs vanligtvis genom munnen eller näsan, där instrumentet förs ned i trachea och vidare in i de större bronkerna för att observera slemhinnan, ta biopsier, utföra cytologi, eller samla upp prover för odling. Under proceduren kan även terapeutiska åtgärder genomföras, till exempel avlägsnande av främmande kropp, borttagning av slemproppar, stentplacering, dilatation av förträngningar eller lokal behandling såsom laser eller koagulation.

Förberedelser innefattar vanligtvis att patienten fastar ett antal timmar före undersökningen, att samtycke inhämtas, samt en genomgång av medicinering (t ex blodförtunnande läkemedel). Lokalanestesi i luftvägen och sedering eller narkos används för att minimera obehag och skydda luftvägarna.

Risker och komplikationer inkluderar blödning, infektion, pneumothorax, tillfällig hypoxi och reaktioner mot anestesi eller örtillbehör. Efter bronkoskopin övervakas patienten tills sederingens effekter avtar; i övrigt kan halsont, hosta eller lätt blödning förekomma. Resultatet påverkas av indikation och teknisk genomförbarhet; provsvaren och eventuella terapeutiska åtgärder bedöms i samråd med patienten och vårdgivaren.