Bronchialsystemen

Bronchialsystemet är en del av luftvägssystemet som leder luft från luftstrupans övre del till lungorna och fungerar främst som konduktionsväg innan gasutbytet sker i alveolerna. Det består av trakea, huvudbronkerna, lobära och segmentella bronker samt ett omfattande nätverk av mindre bronker och bronkioler som förgrenar sig i lungparenkymet. De större luftvägarna innehåller brosk och elastisk vävnad som ger stöd, medan de mindre förlorar brosk och blir alltmer glatta.

Anatomiskt delas systemet in i konduktionsdelen och respirationsdelen. Konduktionsdelen omfattar trakea och bronkträdet fram till slutet av de terminala bronkiolerna, medan respirationsdelen börjar vid de respiratoriska bronkiolerna och inkluderar alveolära gångar, alveoler och deras kärl där gasutbytet sker.

Funktionellt regleras luftflödet av glatt muskulös vävnad i luftvägarna och av det autonoma nervsystemet. Flimmerhår på epitelet och bägarceller producerar slem, vilket tillsammans med submukösa körtlar upprätthåller mucociliär clearance. Parasympatisk stimulering kan orsaka bronkokonstriktion; sympatisk aktivitet tenderar att mediera bronkdilatation.

Luftflöden och gasutbyte förutsätter välfungerande mucusclearance och ventilation–perfusionsmatchning. Föroreningar, infektioner eller kronisk inflammation kan leda till obstruktion och sjukdomstillstånd som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), kronisk bronkit och bronkiektasi. Diagnostik innefattar spirometri och bilddiagnostik; behandling fokuserar vanligtvis på bronkdilatation, antiinflammatorisk terapi och åtgärder för att förbättra slemtransporten.