Blåsljudet

Blåsljudet, ofta kallat hjärtmurmur, är ett ljud som uppstår när blod flödar turbulent genom hjärtat eller genom närliggande kärl. Ljudet hörs vid auskultation med stetoskop och varierar ofta med hjärtcykeln. De flesta blåsljud är ofarliga och kallas funktionella eller fysiologiska blåsljud, särskilt hos barn.

Blåsljud klassificeras utifrån tidsförloppet i hjärtcykeln: systoliska, diastoliska och kontinuerliga. De kan vara naturliga hos friska personer eller indikera underliggande hjärtsjukdom. Orsakerna inkluderar fysiologiska flöden genom klaffar eller hjärtvägg, medfödda hjärtfel som ventrikelseptumdefekt eller klaffdefekter, samt förvärvade tillstånd som klaffstenos eller klaffinsufficiens. Systoliska murmur är vanligare hos barn, medan diastoliska eller kontunuerliga blåsljud oftare väcker misstanke om patologi hos vuxna.

Diagnostik bygger på noggrann auskultation och observationsfaktorer som intensitet, tonhöjd, kvalitet, lägesberoende och strålning. Blåsljud graderas ofta på en 1–6-skala. Vid misstanke om patologiskt blåsljud kompletteras undersökningen med hjärtultraljud (ehokardiografi). EKG och bilddiagnostik kan hjälpa till att kartlägga eventuell bakomliggande sjukdom.

Behandling beror på underliggande orsak. Innocenta blåsljud kräver vanligtvis ingen behandling, utan uppföljning. Patologiska blåsljud behandlas utifrån den diagnoser som fastställs, vilket kan innebära medicinering, intervention eller kirurgi. Uppföljning och hänvisning till kardiologi rekommenderas vid symtom eller tecken på hjärtsvikt, missfärgade stigmata eller onormal puls.