Blodglukosreglering

Blodglukosreglering är den biologiska processen som upprätthåller blodets glukoskoncentration inom ett relativt snävt intervall. Denna reglering bygger på samspel mellan bukspottkörtelns hormonproducerande celler, levern, muskler och fettvävnad samt signalsystem i centrala nervsystemet.

Det centrala hormonsystemet utgörs av insulin och glucagon. Insulin, som frisätts av betaceller i pankreas när blodsockret stiger, stimulerar glukosupptag i muskel- och fettvävnad och ökar leverns glykogensyntes. Glukagon, frisätts av alfaceller vid lågt blodsocker och särskilt i levern ökar glykogenolys och nybildning av glukos (gluconeogenes).

Levern fungerar som glukosbuffert och verkar tillsammans med muskler och fettväv för att lagra eller frigöra glukos efter behov. Det autonoma nervsystemet och inkretiner som GLP-1 påverkar insulinfrisättning och glukagonproduktion och därigenom andra postprandiala och fasta faser.

Fysisk aktivitet ökar glukosupptaget i musklerna genom ökad GLUT4-translokation oavsett insulin, vilket förbättrar regleringen. Kost och sömn påverkar också systemet.

Störningar i blodglukosregleringen kan leda till diabetes mellitus typ 1 eller typ 2, hypoglykemi eller hyperglykemiska tillstånd. Bedömning görs med HbA1c och blodsockermonitorering, inklusive kontinuerlig glukosövervakning. Behandling inkluderar livsstilsändringar och läkemedel som insulin eller andra glukosreglerande medel.