Blodglukosnivåerna

Blodglukosnivåerna avser mängden glukos i blodet vid given tidpunkt. De är en central del av kroppens energiomsättning och styrs i stor utsträckning av hormoner som insulin och glukagon samt av leveren, skelettmuskler och fettvävnad som lagrar eller frisätter glukos vid behov. Nivåerna varierar under dagen och påverkas av måltider, fysisk aktivitet, sjukdom och medicinska behandlingar. I klinisk praktik används både akuta och långsiktiga mått för att bedöma diabetesrisk och kontroll över metabola tillstånd.

Mätning och referensvärden görs vanligtvis i millimol per liter (mmol/L) eller milligram per deciliter (mg/dL). Fasta blodglukosvärden används ofta för att definiera normala och avvikande nivåer. Normalt fritt fasta glukos är mindre än 5,6 mmol/L (mindre än 100 mg/dL). Pre diabetes definieras som 5,6–6,9 mmol/L (100–125 mg/dL) och diabetes som minst 7,0 mmol/L (128 mg/dL) i fasta prov på två olika tillfällen. Efter måltid bör nivåerna vanligtvis understiga 7,8 mmol/L (140 mg/dL) 1–2 timmar postprandialt. Ett godtyckligt gränsvärde för diabetes kan även uppkomma vid upprepade värden över 11,1 mmol/L (200 mg/dL) vid slumpmässiga prov med närvaro av klassiska symtom.

Långsiktig glukoskontroll bedöms ofta med HbA1c, som speglar medelglukos under de senaste 2–3 månaderna. HbA1c-nivåer under 5,7% räknas som normala, 5,7–6,4% som prediabetes och 6,5% eller högre som diabetes.

Hypoglykemi definieras vanligtvis som blodglukos under cirka 3,9 mmol/L (70 mg/dL) med symptom eller funktionsnedsättning, och kräver omedelbar åtgärd. Blodglukosnivåerna är därför viktiga för diagnos, behandling och övervakning av metabola sjukdomar och relaterade komplikationer.