Blockindelning

Blockindelning är en planerings- och fastighetsrättslig term som beskriver hur ett område delas upp i block för byggnation, offentliga ytor och infrastruktur. Blocken utgör den grundläggande enheten i en stads eller kommuns fysiska struktur och används för att organisera gator, tomter, parkområden och servicenivåer.

Inom stadsplanering används blockindelning för att fastställa blockstorlekar och -former, där varje block kan få en eller flera byggrätter och samverka med gatornas nätverk. Syftet är ofta att öka tillgängligheten till kollektivtrafik och gång- och cykelstråk, optimera solljus, parkering och offentliga rum samt underlätta byggnation och fastighetsbildning.

Blockmönster inkluderar rutnätsbaserade system med jämna block, mer organiska och historiska kärnor med oregelbundna block samt blandade former där offentliga platser och grönytor reglerar blockens konturer.

I Sverige används blockindelning inom ramen för detaljplanering och fastighetsbildning. Detaljplanen definierar hur marken får användas och hur olika block och gator ska placeras och gränsa upp fastigheter. Blockbeteckningar och -gränser dokumenteras ofta i planer och fastighetsregister.

Digitalisering, GIS och samhällsplaneringens processer gör att blockindelningar visualiseras och justeras över tid i samband med ny bebyggelse eller infrastrukturprojekt. Blockindelning påverkar byggande, servicenivå och stadsrum, men den regleras av lagstiftning, planeringsprinciper och lokal praxis.