Biokompositter

Biokompositter är kompositmaterial där förstärkningen består av naturfibrer och/eller där matrisen är biobaserad eller biologiskt nedbrytbar. Vanliga naturfibrer är lin, hampa, jute, sisal, kokos och träfibrer. Matriserna kan vara biobaserade polymerer som PLA, PHA eller PBS, eller biobaserade polyamider; i vissa fall blandas dessa med konventionella plaster som PP. Definitionen varierar beroende av hur mycket som är biobaserat i fibrer och matris.

Egenskaper: Biokompositter har ofta lägre densitet än konventionella plaster, vilket ger goda specifika styrkor och bra dämpning. De kan ha lägre kostnad och potentiell miljönytta, men är känsliga för fukt, har ofta lägre termisk stabilitet och större variation i styrka beroende på fiberkvalitet och behandling. Interfacial hållfasthet förbättras vanligtvis med ytsbehandling och kopplingsmedel.

Tillverkning och användning: Tillverkningen sker med metoder som extrusion, formsprutning, kompressionsgjutning och RTM, samt i viss utsträckning med 3D-printing. Vanliga tillämpningar finns i fordonsinredning, byggmaterial, möbler och sportutrustning.

Miljö och livscykel: Biokompositter kan innebära lägre energi- och råvaruinsats vid produktion, men verklig hållbarhet beror på råvarans ursprung och hur produkten slutligen hanteras. End-of-life: mekanisk återvinning och energiåtervinning är vanligt; biobaserade matriser kan vara biologiskt nedbrytbara i rätt miljö, men detta är ofta begränsat när fibrer och matriser kombineras. Forskning fokuserar på ytförbättringar och fiberbehandlingar för att öka livslängd och stabilitet.